Epsilon Persei
| Epsilon Persei (ε) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Perseus |
| Rektascension | 03t 57m 51,23205s[1] |
| Deklination | 40° 00′ 36,7752″[1] |
| Skenbar magnitud () | +2,88[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | B0.5 V[3] |
| U–B | -0,96[2] |
| B–V | -0,20[2] |
| Variabeltyp | Beta Cephei-variabel (BCEP)[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -1,00 ± 2,00[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +14,06[1] mas/år Dek.: -23,78[1] mas/år |
| Parallax () | 5,11 ± 0,23[1] |
| Avstånd | 640 ± 30 lå (196 ± 9 pc) |
| Absolut magnitud () | -3,19/-3,56[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 13,5 ± 2,0[6] M☉ |
| Radie | 7,66[3] R☉ |
| Luminositet | 28 330[7] L☉ |
| Temperatur | 26 500[7] K |
| Vinkelhastighet | 155 ± 20[3] km/s |
| Ålder | 15,4 ± 0,6[8] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| 45 Persei, BD +39 895, FK5 147, HD 24760, HIP 18532, HR 1220, SAO 56840. [9] | |
Epsilon Persei (ε Persei, förkortat Epsilon Per, ε Per) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en trippelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Perseus. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 2,88[2] och klart synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 5,1 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 640 ljusår (196 parsek) från solen.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Primärstjärnan i Epsilon Persei är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B0.5 V[3]. Den är en spektroskopisk dubbelstjärna, vilket innebär att närvaron av en omkretsande följeslagare har observerats genom radiella hastighetsvariationer i primärstjärnans spektrum. De två komponenterna kretsar kring varandra med en period av 14 dygn med en hög excentricitet på 0,55. Följeslagaren har ca 6-13 procent av primärstjärnans massa och kan ha spektralklass i området från A6 V till K1 V. Det kan finnas en tredje komponent i systemet med en omloppsperiod på omkring 9 428 dygn (25,8 år), även om detta inte har kunnat visas på ett slutgiltigt sätt. Om denna komponent existerar skulle den ha ca 51-139 procent av primärstjärnans massa. Den stora osäkerhet beror på att omloppsbanans lutning inte är känd.[6]
Primärstjärnan Epsilon Persei A har en massa som är omkring 14[6] gånger större än solens massa, en radie som är ca 7,7[3] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 28 000[7] gånger mer än solen en effektiv temperatur på ca 26 500[7] K.
Epsilon Persei A är en Beta Cephei-variabel med en primär pulseringsperiod på 0,1603 dygn, eller 6,24 cykler per dygn. Den kan ha flera pulsationsfrekvenser.[4]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 , doi:10.1051/0004-6361:20078357
- ^ [a b c d] Lutz, T. E.; Lutz, J. H. (June 1977), "Spectral classification and UBV photometry of bright visual double stars", Astronomical Journal, 82: 431–434, Bibcode:1977AJ.....82..431L, doi:10.1086/112066
- ^ [a b c d e] Howe, K. S.; Clarke, C. J. (January 2009), "An analysis of v sin (i) correlations in early-type binaries", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 392 (1): 448–454, Bibcode:2009MNRAS.392..448H, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.14073.x
- ^ [a b] Stankov, Anamarija; Handler, Gerald (June 2005), "Catalog of Galactic β Cephei Stars", The Astrophysical Journal Supplement Series, 158 (2): 193–216, Bibcode:2005ApJS..158..193S, arXiv:astro-ph/0506495 , doi:10.1086/429408
- ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/epsilonpersei. Hämtad 2017-11-06.
- ^ [a b c] Libich, J.; et al. (February 2006), "The new orbital elements and properties of ɛ Persei", Astronomy and Astrophysics, 446 (2): 583–589, Bibcode:2006A&A...446..583L, doi:10.1051/0004-6361:20053032. Results per solution 6.
- ^ [a b c d] Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, Bibcode:2010AN....331..349H, arXiv:1003.2335 , doi:10.1002/asna.200911355
- ^ Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, arXiv:1007.4883 , doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
- ^ "eps Per -- Variable Star of beta Cep type". SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2012-01-25.
